Le seguenti poesie sono opera intellettuale di Matteo Iammarrone. Nel caso in cui vogliate riprodurre/diffondere una o più poesie o parti di esse su blog, social network o altri siti web siete pregati di non dimenticare di riportare la fonte (es. “cit. Matteo Iammarrone” oppure “(Matteo Iammarrone)” dopo l’intera poesia o dopo una parte di essa).

Buona lettura.

• Septemberlimbo

  18 September 2020

  Hur stoppar man tiden i sin marsch?

  Inte ens du som är fysiker kan ta slut på dödsspelet.

  Hur håller jag mig fast så djupt och högt när jag hittar på en dikt?

  Vem som helst jag skulle fråga skulle inte ens förstå mitt frågetecken.

  Tiden flyger med bomber, vulkaner bevarar romerska städer och jag kan inte städa mitt rum för jag har inget rum,

  men en rymd mellan mina farföräldrars solnedgångar och marssoluppgångar.

  och jag kan inte städa mitt rum eftersom du inte har kunnat stoppa tiden och jag inte fått bosätta mig  i himlen. Det är inte där uppe i himlen som tiden marscherar, men det är därifrån som bomber, asteroiden som gav oss livet och regnet som skänkte oss kärlek kommer.

  Om det är nu är slut på kompositionen eller om jag borde fortsätta tills jag ser en spricka som reflekterar en smula av hopp vet jag inte.

  Matteo Iammarrone.

• Pub Runda (sång)

  5 October 2019

  Varför använder vi varandra,

  Snälla lämna inget märke på min kropp

  Du sa att kanske ikväll jag kan vara, jag kan vara din personliga sex robot

  Jag följer inget manus, du följer ditt manus

  Rit. Fransk vin, pub runda, Falkon öl, pub runda

  Du bjöd mig på vin, pub runda.

   

  Varför behöver du titta på stjärnor och röka gräs

  för att glömma att din bubbla är privat och ingen kan komma in förutom en sex robot.

  Andra lång, pub runda, Falkonöl, pub runda

  Bara en kväll, pub runda.

   

  Hur ska vi göra revolutionen om vi har bara en kväll
  och vi är endast sex robot?

  Rit. För ditt tillfälliga sex robot.

  STUDIO VERSION:  https://soundcloud.com/matteo-iammarrone/pub-runda

• Spårvagnen som föll sönder

  13 September 2018

  Aristotle och Freud ville gärna undervisa mig i att dechiffrera mina nattdrömmar.

  Omedvetna var de att jag befinner mig i ett litet hus, 

  överväldigt av kläderna,

  fullt av fickor, 

  som är rika på meningar. 

  Djupa kärlek ingår

  inte i dig,  inte i jag

  inga framtida minner ingår.

  Bara matchar,

  datorer

  och ditt meddelande som 

  tolkningen av de drömmarna som jag har tappat,

  på en spårvagn mot framtid,

  på en spårvagn som föll sönder.

• Untitled

  25 July 2018

   

  

  Ci siamo appassionati agli ultimi per strada
  a coloro che gli davano voce,
  Pasolini Pier Paolo, Lorca Garcia Federico.
  Che non lasciavano nelle polveri sottili
  marcire le violenze degli ultimi dimenticati.

  Quando abbiamo cominciato ad assomigliargli
  abbiamo smesso di credere
  che fosse possibile prenderci cura di noi stessi,
  senza un Dio,
  senza uno Stato,
  un Partito vero o uno stipendio dove va l’uomo o la donna o il transgender moderno?

  Privato della capacità di riconoscere gli squarci,
  di distinguere uno schiaffo da una carezza,
  un urlo di dolore da un orgasmo,
  di dormire all’aperto per imparare a nominare la notte e i suoi corridoi di pianti
  e eserciti di lupi furiosi,

  di curarsi i ginocchi sbucciati,
  di rialzarsi dopo essere caduto in una buca,
  le lamiere, la penna, la spada e la fetta di letto che aizza i pensieri,
  la fetta di torta che li vizia.

  L’odio come frutto acerbo
  e la stanchezza come conseguenza logica spalano via con forza meccanica
  ogni alito di calore dal melodramma
  ogni traccia di espressione poetica dalla tragedia,
  ogni artificio raffinato dai discorsi,
  ogni briciola di stelle dai manici delle chitarre scordate.

  Ogni memoria di quel giorno in cui la notte fu passata altrove,
  all’ombra di palme sotto cui case variopinte
  furono visti scintillare i colori di tutte le ferite che ci eravamo procurati,
  di tutti i giorni in cui era stata illusa dalle agenzie turistiche
  che una serenità costante in un cielo sempre uguale le avrebbe riequilibrato l’umore.

  Tutte le notti passate ad ignorare le corde delle emozioni così come quelle più tangibili degli strumenti
  e i colori variopinti delle ferite che continuavano a scorrere a confondere la monotonia ottusa di un mediterraneo furioso e piatto come il suo corpo sbirciato dalla luna.

  Nessuna terapia li avrebbe fermati,
  non un cambio di idioma
  non una nuova rotta nell’imperdonabile ingenuità di poter essere radicalmente altro altrove.

  Granada, 20/07/2018.

• Chocolate from Heaven

  10 January 2018

  I got as a gift from her a piece of paper in which one day fancy dark chocolate from Belgium was wrapped in.

  “Chocolate From Heaven” was the name on the package.

  Every night the Heaven detached from my wall.

  Every morning I was used to hang it on again

  My trials to patch the Heaven is what she had in mind when she gave  me the Chocolate.

  The Chocolate is a daily exercise to remember about us,

  a way-out from the european geography of suffocation.

  Matteo Iammarrone.

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5
• 6
• 7
• 8
• 9
• 10
• 11
• >>